STENTRAST I AGUNNARYD 13/5-14/5 1999

Det var en kylig dag i mitten av maj, närmare bestämt den 13:e. Anders Carlsson, Roger och jag hade varit i Össlöv och tittat på vadare på en översvämmad åker, där vi bl a såg 44 svartsnäppor, 38 gluttsnäppor, 1 småspov och 1 dvärgmås. Vi bestämde oss för att göra ett kort besök vid Huliesjön för att titta efter en rörhöna som hade hörts där tidigare under dagen. Därefter åkte vi tillbaka mot Össlöv. Vid Prästorp stannade vi för att se om där fanns några vadare. Då ringde Rogers mobiltelefon. Det var Evald, som berättade att Krister hade ringt och sagt att det fanns en stentrast i Agunnaryd. (Nämnas kan att det tog lång tid för Krister att övertyga Evald om att det inte var ett skämt.) Evald, som just då befann sig vid de översvämmade åkrarna i Össlöv, skulle vänta på oss där för att vi skulle åka gemensamt till Agunnaryd. Nu inleddes draget med stort D. I ilfart åkte vi mot Agunnaryd. Under resan dit ringde vi runt till skådarkompisar för att berätta vad som var på gång.

Klockan 15.15 anlände vi till Palms väg 8 i Agunnaryd, där Tomas Norlins far Lennart bor. Ut genom dörren kom Krister och frågade: Såg ni trasten? Nä… Ni skrämde iväg den när ni kom. Typiskt, nu kanske det är kört. Vi steg in i bilarna och väntade och efter en kort stund dök den upp på en liten grusväg vid huset mittemot. Wow! Fågeln var osannolikt vacker med blågrått huvud, roströd undersida, mörkgrå rygg med en stor vit rektangulär fläck. Krister berättade att Lennart Norlin hade sett fågeln dagen innan. Han såg att det var en trast men något liknande hade han aldrig sett. Han ringde sin son Tomas och beskrev den. Efter att ha tittat i fågelboken kom de tillsammans fram till att det måste ha varit en stentrast. Dagen efter vid elvatiden dök trasten upp igen och Tomas fick se den också. För att vara på säkra sidan ringde han Krister, som fick vänta i tre timmar innan den visade sig. Därefter tog Krister kontakt med oss.

När alla sett den fint, bestämde vi oss för att vi måste larma ut den till övriga skådare i landet. Vi började med att informera grannarna om vad som var på gång och ingen hade något emot att vi larmade ut den. Vi konstaterade att det fanns goda parkeringsmöjligheter vid skolan och bygdegården. Därefter ringde Roger in den till Club 300:s rikslarm. Anders och Roger gick upp till skolans parkering för att möta den väntade anstormningen av skådare. Efter en halvtimme dök de första skådarna upp från Växjö. Sen var det fullt ös under hela kvällen med folk från Halland, Skåne, Blekinge och Västergötland. Vi beräknade att 200- 300 skådare såg trasten under kvällen. Flera långväga skådare, som kom efter mörkrets inbrott, övernattade på skolans parkering. Enligt ortsbefolkningen var det mer än 500 personer som tittade på stentrasten under fredagen. Även under lördagen var där folk och letade men då var trasten borta.

Enligt artikeln i Smålänningen tyckte ortsbefolkningen att vi skött oss bra och visat hänsyn. Detta var fjärde fyndet av stentrast i Sverige. Den första hittades död i Filipstad, den andra sågs i Abisko, den tredje i Holmträsk i Västerbotten och den fjärde i Agunnaryd. Närmast häckar arten i södra Europa. Det var således en smärre sensation. Vem var det som påstod att 13 är ett olyckstal?

Kerstin Karlsson